Brighton är en rolig stad.
Monika lyckades mot alla odds att få med mig ut ur lägenheten, ut i solljuset och värmen, och gå in till stan. Vi gick längs stranden, och om man undrar vart alla Brightonbor tar vägen på soliga helgdagar, så vet vi det nu. Det var fullt med folk iklädda shorts och T-shirt, eller sådana som mig, som pälsat på sig med både jacka, mössa och halsduk. Ungdomar som stod och visade upp breakdance, folk som spelade beach-volleyboll och, of course, engelsmän med en pint öl i handen.
När vi väl kom in till stan så gick vi på lite mindre gator, när jag tvärstannade efter att läst en mening på en restaurangsskylt; "Soul in a boul". Vi stod utanför en restaurang som jag velat besöka, en restaurang som självaste Gordon Ramsay har besökt och hjälpt. Det var lite häftigt faktiskt.
Vi gick vidare, fastnade än en gång vid något roligt. Den här gången var det en man som gick på ett rep, uppe i luften, samtidigt som han spelade fiol!
Slutstationen var The Oak, en pub vi besökte regelbundet när jag, Ida & Malin besökte Mon i somras. Lika hemtrevligt som vanligt. Vi satte oss där och såg på rugby/fotboll . Med ett glas mjölk i handen, självklart.
När vi väl kom in till stan så gick vi på lite mindre gator, när jag tvärstannade efter att läst en mening på en restaurangsskylt; "Soul in a boul". Vi stod utanför en restaurang som jag velat besöka, en restaurang som självaste Gordon Ramsay har besökt och hjälpt. Det var lite häftigt faktiskt.
Vi gick vidare, fastnade än en gång vid något roligt. Den här gången var det en man som gick på ett rep, uppe i luften, samtidigt som han spelade fiol!
Slutstationen var The Oak, en pub vi besökte regelbundet när jag, Ida & Malin besökte Mon i somras. Lika hemtrevligt som vanligt. Vi satte oss där och såg på rugby/fotboll . Med ett glas mjölk i handen, självklart.
Kommentarer
Trackback
